nu har jag tid att förklara mig. jag är inte den som är personlig av mig, inte för fem öre. men jag måste berätta. häromdagen fick jag panik, verkligen en riktig panikattack. det började med att jag satte mig i soffan brevid mamma som satt där och va inne på datorn eller något (whatever vad hon gjorde). jag sitter där. kollar rakt fram och är lite förkyld som vanligt. så jag snörvlar lite och mamma säger "men sara har det hänt någonting?". eftersom det lät som jag grät. då börjar jag grina så jävla mycket. jag börjar storböla och får panik och springer ner för trappan, slänger mig på sängen och trycker huvudet ner i kudden. jag förklarar för mamma sen att det inte är något speciellt. när jag lugnat ner mig langar jag ett sms till en människa som förstår sig på mig så jävla bra (linda) där jag skriver "fan vad jag har tjutit. för ingenting. jag vet inte vad det är med mig". då ringer hon såklart upp mig och säger "vilken freak du är!" och då brister det igen så jag sitter och tjuter som en unge i telefonen till linda.